knappsats

Detta är min blogg så om jag gör något, säg spelar badminton, kommer jag få det att framstå som att jag spelade som en gudinna och fick mitt motstånd att gråta. Inga konstigheter va? I alla fall så spelade jag badminton med min  älskling, som var inte var min älskling i det skedet utan min rival. Badmintonklubben har att man får spela gratis alla söndagar i november mellan 13-15, väldigt smart måste jag säga. Och roligt för oss som gillar att spela badminton såklart.

Vår uppvärmning blev att gå från Annebo till Rosenholm för det skulle tagit för lång tid att vänta på bussen. Ungefär en 4.5 km så det var en liten bit att gå. En skön promenad tycker jag ändå. Visst det var kallt i luften, men det var skönt ändå tycker jag. Själva badmintonspelandet gick lite sådär i början. Vi var båda ringrostiga och stela från promenaden, men efter ungefär 20 min tyker jag vi båda började komma in i det och det blev till slut ett rätt bra spel. Vi spelade i 1,5 h så mot slutet var det mycket skratt utan anledning. Trevligt det också ibland. 

Men till det viktigaste. Jag vann. Stort. Om Joar försöker säga annat så lyssna inte. Han vet det. Jag vet det. Jag vann. Måste vara liet jobbigt att vara tillsammans med mig ibland. Jag är otroligt tävlingsinriktad. Själv ser jag inget problem med det, kul att vinna liksom. Men för andra, tjaaa inte det roligaste kanske? Jag får jobba på att tona ner det kanske? Eller inte... Det är liksom ett paketpris. Det ingår i min personligthet, det formar mig till den jag är, typ. 

Vilken är er egenskap ni tror andra kan störa sig på? Dela med er, vi dömer inte. Kanske tävlar om vem som har mest irriterande egenskap, men dömer det gör vi icke.