DET JAG TRODDE SKULLE VARA JOBBIGT HAR JAG INTE ENS TÄNKT PÅ
Igår lämnade jag in min mobil för lagning, eller undersökning. Alla mina headset börjar glappa och jag har haft ungefär 5 olika par som alla slutat på samma sätt. Det kändes lite väl extremt att just JAG skulle få ALLA söndriga modeller. Därför vill jag att telenor ska undersöka detta och ta reda på vart felet ligger.
Det som är lite jobbigt med att ha en iPhone 4 är att sim-kortet är minimalt. Det är inte i samma size som de vanliga som passar i ungefär alla telefoner, förutom iPhone 4 då. Nästa problem med att lämna in min telefon är att jag behöver en lånetelefon så att folk kan nå mig. För att få ut en lånetelefon på telenor behöver man vara 18 och det är inte jag, därför fick jag inte ut en telefon. Det är helt okej kände jag, för nog ska jag klara mig en dag utan att smsa och ringa och vara på instagram.
Det gick väldigt bra, tills jag skulle till bussen och insåg att jag inte hade någon musik att lyssna på. Sadface var det då. När jag kom hem sen och planerade upp morgondagen (idag då) så stod det powerwalk och gym på schemat, MEN INGEN MUSIK. Började då tänka vad jag kunde använda mig av för att kunna lyssna på musik. En MP3 borde vi ha någonstans i huset. Men vart? Letade bland pappas organiserade lådor och hittade en, score! Pluggade in den i datorn för att föra över musik, men vad nu? Alla filer är skrivbordsskyddade? VAD SKA JAG GÖRA NU DÅ? En stund av panik senare börjar jag fundera över om jag inte kan använda min gamla mobil och bara lyssna på musik. Har ju som sagt inget sim-kort att sätta in i den. Så, jag letar fram mobilen och sätter på den och det står "sätt i sim-kort". Försöker komma förbi detta meddelande, men det är helt omöjligt. Nu får jag försöka leta upp en ny MP3 spelare.
Går ut i mitt rum och börjar rota i mina lådor, och vad hittar jag då? Ett sim-kort! Måste vara mitt gamla som dock är inaktiverat, men kanske kan jag lura telefonen med det? Och det kunde jag! Äntligen har jag något jag kan lyssna på musik ifrån. Men sen stötte jag på ytterligare ett problem. Vilka hörlurar som helst fungerar inte i gamla sony ericsson mobiler. De behöver speciella uttag. Suck. Då får jag börja leta efter mina gamla hörlurar.
Jag är rätt trött vid det är laget så jag letar bara lite halvnoggrant. Försöker tänka mig vart 13-åriga Andrea kan ha lagt dem för någonstans. Jag måste varit väldigt noggrann för jag hittar dem ingenstans. Det jag däremot hittar är en MP3 spelare. En plan B alltså. Den ser dock helt ny ut och har inte använts så jag behöver ladda den samt lägga över låtar. Jag lägger över låtar lite snabbt och sen går jag och lägger mig.
Morgonen därpå, i morse, frågar jag pappa om han vet vart hörlurarna till sony ericsson telefonerna är och han vet. Halleluja! Jag hittar mina gamla hörlurar och kan ge mig ut på promenad med musik i mina öron. Dålig musik förvisso, men vad kan jag begära från en mobil med musik från 5 år sedan.
Galet hur beroende jag är av musik. What ever om mamma eller pappa inte vet vart jag är eller om jag inte kan smsa med någon, ta bort musiken och jag flippar.
Det som är lite jobbigt med att ha en iPhone 4 är att sim-kortet är minimalt. Det är inte i samma size som de vanliga som passar i ungefär alla telefoner, förutom iPhone 4 då. Nästa problem med att lämna in min telefon är att jag behöver en lånetelefon så att folk kan nå mig. För att få ut en lånetelefon på telenor behöver man vara 18 och det är inte jag, därför fick jag inte ut en telefon. Det är helt okej kände jag, för nog ska jag klara mig en dag utan att smsa och ringa och vara på instagram.
Det gick väldigt bra, tills jag skulle till bussen och insåg att jag inte hade någon musik att lyssna på. Sadface var det då. När jag kom hem sen och planerade upp morgondagen (idag då) så stod det powerwalk och gym på schemat, MEN INGEN MUSIK. Började då tänka vad jag kunde använda mig av för att kunna lyssna på musik. En MP3 borde vi ha någonstans i huset. Men vart? Letade bland pappas organiserade lådor och hittade en, score! Pluggade in den i datorn för att föra över musik, men vad nu? Alla filer är skrivbordsskyddade? VAD SKA JAG GÖRA NU DÅ? En stund av panik senare börjar jag fundera över om jag inte kan använda min gamla mobil och bara lyssna på musik. Har ju som sagt inget sim-kort att sätta in i den. Så, jag letar fram mobilen och sätter på den och det står "sätt i sim-kort". Försöker komma förbi detta meddelande, men det är helt omöjligt. Nu får jag försöka leta upp en ny MP3 spelare.
Går ut i mitt rum och börjar rota i mina lådor, och vad hittar jag då? Ett sim-kort! Måste vara mitt gamla som dock är inaktiverat, men kanske kan jag lura telefonen med det? Och det kunde jag! Äntligen har jag något jag kan lyssna på musik ifrån. Men sen stötte jag på ytterligare ett problem. Vilka hörlurar som helst fungerar inte i gamla sony ericsson mobiler. De behöver speciella uttag. Suck. Då får jag börja leta efter mina gamla hörlurar.
Jag är rätt trött vid det är laget så jag letar bara lite halvnoggrant. Försöker tänka mig vart 13-åriga Andrea kan ha lagt dem för någonstans. Jag måste varit väldigt noggrann för jag hittar dem ingenstans. Det jag däremot hittar är en MP3 spelare. En plan B alltså. Den ser dock helt ny ut och har inte använts så jag behöver ladda den samt lägga över låtar. Jag lägger över låtar lite snabbt och sen går jag och lägger mig.
Morgonen därpå, i morse, frågar jag pappa om han vet vart hörlurarna till sony ericsson telefonerna är och han vet. Halleluja! Jag hittar mina gamla hörlurar och kan ge mig ut på promenad med musik i mina öron. Dålig musik förvisso, men vad kan jag begära från en mobil med musik från 5 år sedan.
Galet hur beroende jag är av musik. What ever om mamma eller pappa inte vet vart jag är eller om jag inte kan smsa med någon, ta bort musiken och jag flippar.
Kommentarer
Trackback