NI KAN INTE ANA VAD JAG GJORDE IGÅR

Det blev en liten wood-trip igår på kvällskvisten. Pappa skulle ut med fyrhjulingen (rikemansbarn?) och jag passade på att hänga med. Är grymt kul att åka och det var längesen så det passade bara bra.

Vi tog en tur genom skogen vid vårt hus innan vi begav oss ut på riktiga vägar. Det är rätt tajt på vissa ställen så det fanns risk att vi skulle behöva vända vid ngt tillfälle. Vi körde iaf och det gick bra. Lite skumpigt men det var oundvikligt. Det kändes så kul. Pappa och jag i "vildmarken".

Efter en bra bit börjar vi närma oss slutet. Vi klarar det tänkte jag. Vi lyckas ta oss genom hela skogen utan att behöva vända. Jag hade visserligen trott att det skulle behöva hända några gånger men pappa hade på ett eller annat sätt lyckats ta sig fram.

Som sagt, vi närmade oss slutet. Men helt plötsligt blir vägen väldigt stenig och smal vilket gör att vi inte kan ta oss fram. Slutet var så nära, men ändå så långt bort. Vi ville såklart inte ge upp direkt så vi började köra runt och kolla om en fanns en annan väg, men vi hittade inget. Istället var vi på väg att vända tillbaka när vi precis upptäcker en liten glänta. Pappa stiger av fyrhjulingen för att ta en närmre titt, vore jobbigt om det inte skulle gå och vi kör fast. Men så blev inte fallet! Pappa gav det tummen upp så vi körde där och vi kom ut.

Ett litet äventyr där innan vi begav oss vidare ut på lite bättre vägar. De var visserligen lite avlägsna men ibland kom det några hus man kunde stirra in i. Älskar när det är fart och fläng. Eller okej. Jag ska erkänna att jag är lite rädd i början men jag påminde mig om att pappa antagligen inte ville köra ihjäl sig själv eller sin dotter. Kändes lite bättre då. Kanske därför jag börjat gilla berg-och-dalbanor, det är fart och fläng på hög nivå.

Det var en väldigt rolig tur pappa och jag tog och jag vill göra det igen. Vill snart och köra själv. Har bara kört när jag var liten så det var ett tag sen men det är nog som att cykla, det sitter i.

Här posar jag med tummen upp efter att vi tagit oss igenom snåret. Fin hjälm jag har, och håret ligger perfekt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback