MILEN!

Jajamen, jag sprang en mil i morse! Jag planerade inte det förrän jag satt i bilen på väg in till gymmet, men det kändes som en möjlig uppgift att genomföra. Jag vet om att jag är fysiskt kapabel till att springa en mil, om inte till och med lite längre, det största hindret är den mentala biten. Det var inget större problem de första 5 km, men sen fick jag peppa mig själv mer för att inte följa frestelsen att tycka på "cool down"-knappen. 

I vilket fall som helst lyckades jag! Jag sprang en hel mil! Sådana prestationer gör mig så stolt över mig själv, jag pressar mina gränser och sätter nya! Något jag dock inte är så bra på är att stretcha, till mitt försvar hann jag inte riktigt med det idag eftersom jag hade skolan att ta mig till. Resultatet av att inte ha stretchat är en väldigt stel Andrea... Får väl ta ett hörn i skolan och stretcha loss lite. 

I år har jag verkligen satsat mer på min träning. Jag ger allt och belöningen blir att jag tar mig nämre mitt mål. Det är 98 dagar kvar tills jag ska ha uppnått mitt mål. Får se hur det blir, men det känns som att jag har alla möjligheter att lyckas. Nu har jag ju inte sagt vad mitt mål är... och jag tror jag ska fortsätta hålla det för mig själv ett tag till. 


Stolt tjej som har sprungit en miiiiiiiil!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback