DET MÅ SVIDA I PLÅNBOKEN MEN DET VAR DET VÄRT

Jag har idag spenderat min dag i Kalmar med min underbar vän Sofia. Hon och jag träffas inte så ofta eftersom vi går på olika skolor, men lite då och då ses vi över en fika eller shoppingrunda. Idag blev det båda delarna plus lite till. Vi åkte tidigt på morgonen (8.05 avgick bussen från Karlskrona station) men trots den tidiga morgonen var vi hyfsat pigga och pratade på som vanligt. Innan vi visste ordet av det var i framme i Kalmar efter 1,5h bussresa. / Affärerna öppnade inte förrän 10 så vi fick strosa runt där vi sedan skulle gå och förhoppningsvis hitta ngt fynd eller så. Skönt, och inte så konstigt, var gatorna rätt tomma på folk. Ett fåtal vakna själar verkade göra liknande vad vi gjorde. Väntade. / När portar äntligen öppnades var det bara att härja fritt. Inne på första affären, som för övrigt var Gina, hittade vi båda ngt. Upprymda över vad vi hittat och spända över vad vi härnäst skulle komma över fortsatte vi till nästa affär. Här blev det inte lika roligt. En dålig trend började sätta igång och vi hittade inte ett enda plagg i flera olika butiker. / Hoppet kändes nästan ute. Våra förväntningar hade krossats och stampats på. Trots ett lite mindre lätt humör fortsatte vi, med skratt och ändå glädje, vår shoppingrunda. Så lätt skulle vi inte låta oss besegras inte! / Turen började sakta vända när vi bytte köpcentrum. I slutändan stod vi med ett antal kassar i händerna och väntade på bussen. En aning chockade över den vändning trenden tog. Vilken var anledningen? Hade ett högre väsen sett vårt sökande utan resultat? Hängde expediterna ut klädena mer synligt? Såg vi själva kläderna med nya ögon efter många besvikelser? Vad som hände kommer vi inte få reda på. I vilket fall som helst kom vi hem nöjda med dagen. Många skratt hade kommit från våra strupar, käkarna ömmade lite efter alla leende och benen var möra efter allt gående. Det var med andra ord en lyckad dag. En dag som förhoppningsvis kommer göras om i framtiden. Kanske i en annan stad den gången? Vi får helt enkelt se med tiden. Innan jag avslutar vill jag lämna er med detta; sluta aldrig även om ni tror hoppet är ute!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback