TIMMARNA RÄCKER TILL
Jag är rätt lat av mig. Kan jag skjuta upp saker och ting så brukar jag inte tveka alltför mycket för att göra det. Jag tänker gärna på andra saker än skolarbete och dylikt. Men en sak som jag inte skjuter upp och som jag inte vill slippa är att träna. Det var en av de saker jag kunde känna mig stressad över om jag inte hann med. Det kändes som att det inte fanns tillräckligt många timmar på dygnet för att jag skulle hinna med skolan, vänner, och träning (både golfträning och styrketräning). Och även om jag hade velat skjuta upp skolarbetet är inte det riktigt möjligt. Det är saker som behöver bli gjorda så det är bara att göra dom.
Jag har en väldig tur att vi har ett litet hemmagym hemma. Jag menar, det är ju perfekt! Jag slipper åka in till stan för att träna. Men trots denna fördel orkade jag inte gå ut där. Fanns liksom ingen motivation för att ta sig ut till gymmet.
När jag satt och pratade med en vän för några månader sen så kom vi in på det här med att det inte känns som att timmarna räker till. Jag hade mål som jag ville fullfölja, men ändå orkade jag inte träna. Hon sa att hon man verkligen verkligen vill något så tar man sig tid till det, även om det innebär att stiga upp kl. 05.00 en morgon för att hinna till gymmet. (Ja, jag har gjort det en gång för att gå på ett spinningpass innan skolan) När hon sa det så fick det mig att tänka lite....
Det är sant. Det är väldigt sant att man får ta sig tid om man verkligen vill ngt. Jag har ett mål jag vill klara av och ska jag fixa det får jag ta mig i kragen för det är bara jag som kan fullfölja mitt mål. Något som är lätt att glömma. Man kanske vill ha hjälp med att få en knuff i ryggen lite då och då. Men jag har lärt mig att om man ska få bästa känslan för de ansträngningar man gör så ska man själv vara den som ger knuffen i ryggen till sig själv.
Det tog mig någon månad innan jag verkligen började anstränga mig extra för att göra tid till det jag vill. Men nu göra jag det. Vi har rätt bra schema för vi börjar inte alltför tidigt på morgonen, vilket gör att om jag åker in med mamma eller pappa till jobbet hinner jag iaf med att gymma 45min, och det duger alldeles lagom till mig.
Så... dagens lärdom: Känn ingen panik över det du inte hinner med. Ta ett steg tillbaka och kolla hur du kan göra tid till det du vill.
Jag har en väldig tur att vi har ett litet hemmagym hemma. Jag menar, det är ju perfekt! Jag slipper åka in till stan för att träna. Men trots denna fördel orkade jag inte gå ut där. Fanns liksom ingen motivation för att ta sig ut till gymmet.
När jag satt och pratade med en vän för några månader sen så kom vi in på det här med att det inte känns som att timmarna räker till. Jag hade mål som jag ville fullfölja, men ändå orkade jag inte träna. Hon sa att hon man verkligen verkligen vill något så tar man sig tid till det, även om det innebär att stiga upp kl. 05.00 en morgon för att hinna till gymmet. (Ja, jag har gjort det en gång för att gå på ett spinningpass innan skolan) När hon sa det så fick det mig att tänka lite....
Det är sant. Det är väldigt sant att man får ta sig tid om man verkligen vill ngt. Jag har ett mål jag vill klara av och ska jag fixa det får jag ta mig i kragen för det är bara jag som kan fullfölja mitt mål. Något som är lätt att glömma. Man kanske vill ha hjälp med att få en knuff i ryggen lite då och då. Men jag har lärt mig att om man ska få bästa känslan för de ansträngningar man gör så ska man själv vara den som ger knuffen i ryggen till sig själv.
Det tog mig någon månad innan jag verkligen började anstränga mig extra för att göra tid till det jag vill. Men nu göra jag det. Vi har rätt bra schema för vi börjar inte alltför tidigt på morgonen, vilket gör att om jag åker in med mamma eller pappa till jobbet hinner jag iaf med att gymma 45min, och det duger alldeles lagom till mig.
Så... dagens lärdom: Känn ingen panik över det du inte hinner med. Ta ett steg tillbaka och kolla hur du kan göra tid till det du vill.
Kommentarer
Fredrik Sjöstrand (@Fossing_se) säger:
Bra sagt Andrea!
Trackback