INGEN RAST INGEN RO
Den hår dagen ahr varit rätt så fullspäckad faktiskt. Gillar sådana dagar dock. Känns härligt på ngt sätt. Dagen började med att pappa och jag begav oss till tennishallen i en av våra vänner bil (tanken var att övningsköra i den efter tennisen). Tennisen var såå rolig. Varför? Jo, dels för att de gick väldigt bra i vissa stunder, men också för att det var väldigt tramsigt och flamsigt andra stunder. Skattade väldans mycket alltså!
Efter tennisen blev det dags att ÖVNINGSKÖRA! Jag brukar köra med firmabilen, för den är den enda bilden vi har med växellåda, men denna gången körde jag med en annan bil med växellåda. Alltid nyttigt att testa andra bilar och hur ska jag säga att det gick? Innan jag kom iväg fick jag tre motorstopp. TRE. Vid det andra motorstoppet kändes det som att jag skulle stå på samma fläck resten av dagen, hoppet hade övergivit mig. Sedan vid det tredje ansåg jag att det var bekräftat. Men trots det testade jag igen och tro det eller ej, men jag lämnade ursprungsplatsen! Bilen var inte så jobbig att köra när man väl kommit iväg, men startandet höll på att ta kål på mig.
Sen när vi senare kom hem (efter att ha fått vänta vad som känes en evighet på Mcdonalds) var det bara att äta och sen bege sig vidare till golfbanan. Det var spelträning som stod på schemat jag var nog allt taggad tror jag. Är alltid roligt att träna, eller ja, för det mesta är det roligt. Ville väl mest låta optimistisk tror jag. Själva spelet gick kanske inget vidare, men sällskapet var trevligt så det kompenserade för spelet.
Seeeeen när jag kom hem från golfbanan åt jag lite och sen begav sig pappa och jag in till stan för att ta en glass på Glassiären. (Blev smaken äpplekanel denna gång. Betyg: 3 knappar av fem möjliga) Joar mötte upp oss där så vi satt där alla tre och smaskade på varsin glass i det lite kyliga, men fina, vårvädret. Joar åt en glass med smak av caffe latte, den var väldigt god så nu vet jag vilken glass jag ska ta nästa gång.
Glassätandet avslutades med att Joar och jag promenerade tillbaka till hans lägenhet medan pappa tog en kopp kaffe hos sin bror. Promenaden jag oh Joar tog var väldans mysig och fylld med skratt. Jag blir så tramsig i Joars sällskap, men roligt tramig tycker jag själv. Jag skrattar åt mig iaf... Kanske ska tagga ner när det finns andra människor i vår omgivning? Aja, var jättemysigt och varje gång jag är med Joar inser jag hur mycket jag älskar honom, en känsla som är värd oändligt mycket.
God natt nu, jag drar mig till kojs!
Efter tennisen blev det dags att ÖVNINGSKÖRA! Jag brukar köra med firmabilen, för den är den enda bilden vi har med växellåda, men denna gången körde jag med en annan bil med växellåda. Alltid nyttigt att testa andra bilar och hur ska jag säga att det gick? Innan jag kom iväg fick jag tre motorstopp. TRE. Vid det andra motorstoppet kändes det som att jag skulle stå på samma fläck resten av dagen, hoppet hade övergivit mig. Sedan vid det tredje ansåg jag att det var bekräftat. Men trots det testade jag igen och tro det eller ej, men jag lämnade ursprungsplatsen! Bilen var inte så jobbig att köra när man väl kommit iväg, men startandet höll på att ta kål på mig.
Sen när vi senare kom hem (efter att ha fått vänta vad som känes en evighet på Mcdonalds) var det bara att äta och sen bege sig vidare till golfbanan. Det var spelträning som stod på schemat jag var nog allt taggad tror jag. Är alltid roligt att träna, eller ja, för det mesta är det roligt. Ville väl mest låta optimistisk tror jag. Själva spelet gick kanske inget vidare, men sällskapet var trevligt så det kompenserade för spelet.
Seeeeen när jag kom hem från golfbanan åt jag lite och sen begav sig pappa och jag in till stan för att ta en glass på Glassiären. (Blev smaken äpplekanel denna gång. Betyg: 3 knappar av fem möjliga) Joar mötte upp oss där så vi satt där alla tre och smaskade på varsin glass i det lite kyliga, men fina, vårvädret. Joar åt en glass med smak av caffe latte, den var väldigt god så nu vet jag vilken glass jag ska ta nästa gång.
Glassätandet avslutades med att Joar och jag promenerade tillbaka till hans lägenhet medan pappa tog en kopp kaffe hos sin bror. Promenaden jag oh Joar tog var väldans mysig och fylld med skratt. Jag blir så tramsig i Joars sällskap, men roligt tramig tycker jag själv. Jag skrattar åt mig iaf... Kanske ska tagga ner när det finns andra människor i vår omgivning? Aja, var jättemysigt och varje gång jag är med Joar inser jag hur mycket jag älskar honom, en känsla som är värd oändligt mycket.
God natt nu, jag drar mig till kojs!
Kommentarer
Trackback