HISTORIEN OM MITT HÅR

Jag har rätt kort hår, eller kort och kort, det går till axlarna vilket jag anser ändå är rätt kort. Klippte det kort i mitten av 8an. Då klippte jag det till axlarna för jag ville inte klippa av allt på en och samma gång. Blev riktigt nöjd så senare klippte jag det ännu kortare, i en mer markerad pagefrisyr. Sen lät jag det växa tills det var i axellängd och det liksom vek upp sig och såg inte bra ut, i min mening då. Så innan skolavslutningen i 9sn klippte jag det kort igen fast inte i en markerad page som innan.

Så jag hade kort hår, som jag gillade, men jag kunde inte sätta upp det i hästsvans eller liknande. Jag överlevde, men saknade att kunna slänga upp håret i en slarvig knut eller liknande när jag hade en dålig hårdag. Därför bestämde jag mig för att låta det växa och bli låååååångt. Så nu har det snart gått ett år sedan jag klippte det kort och gissa vad! Jag kan göra en liten knut! Blir lycklig varje gång jag får till en fin liten knut. Tänk när jag kan göra en större knut! Längtar


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback